Hellre en oattraktiv person med ett underbart inre, än en supersnygg person med ett avskyvärts inre.
- Eller hur? En fulare person på insidan är värre än en fulare person på utsidan.

Utsidan spelar ingen roll i fulhet.

Sitter och läser DN kontakten, och herrejisses vad många som suktar efter kärlek..

Okej, nu kör vi på en dagis snackis - och idag handlar det just om utsidan. Ingen vill höra det där ordet, ingen vill känna sig som det ordet. F U L

När folk säger att jag är ful är det sårande. Jag tror det är sårande för alla människor, mer eller mindre. Ingen har sagt det till mig irl, men när folk skriver det på bloggen vet jag attt de försöker trycka ner mig. Och ingen kan trycka ner mig, för jag är nöjd med mig själv!

Men när folk kallar mig ful, så brukar jag tänka följande:
1: "Jag kanske är ful, men vad ska du göra åt saken?"
2: "Hur mycket smink jag än har på mig, så är det såhär jag ser ut. Det går inte att ändra på - och därför måste jag acceptera det. Acceptera att såhär ser jag ut."

- Ingen kan bestämma om jag är ful. Man bestämmer själv vad man är.

Vet ni vad? Jag känner för första gången att jag nästan har bloggtorka. Inte så att jag inte vill blogga, jag kommer bara inte på vad jag ska skriva om!

Jag skriver hela tiden nya inlägg, men det slutar alltid med att det blir utkast och att jag raderar allt. Jag får nästan panik, vill ju inte att bloggen ska gå i kras! Så ni behöver hjälpa mig nu genast:

Nu behöver jag verkligen eran hjälp. Öppen för alla bloggförslag ni har!

1. Vart du än är, så träffar du honom. Han har nämligen en GPS anpassad på att veta exakt vart du är, när du är.
Vare sig det är tunnelbanan, till en joggingtur så stöter du på honom. Läskigt..

2. Han är utanför ditt hus varje kväll, bara för att få se en skymt av när du sover. För det är tydligen facinerande.

3. Varför säger han att han inte vill träffas? Jo, för att se om du träffar andra killar på fritiden. Så när han säger att han inte vill träffa dig mer, spionerar han på dina andra 10 grabbar.

4. Han har en dagbok där han skriver i minsta detalj om dig. Hur du ser ut dag för dag, vad du har sagt till honom dag för dag. Han bär runt på dagboken och antecknar hela er konversation när ni sitter och pratar.

5. Han skulle göra allt för att ha dig nära. Det vill säga: Spara ditt saliv i en burk, bara för att jämföra skillnaden. Rycka några hårstrån, klippa din nagel. Det spelar ingen roll vilken kroppsdel det är, bara det tillhör DIG.

6. När du ber honom att dra, då går han ner på knä och frågar den stora frågan: "Vill du gifta dig med mig?"
Helt döv? Ohja.

Jag tycker bloggande är väldigt personligt. Därför kan jag numera tycka det är himla synd att folk kopierar ditt och datt. Alla har samma sorters koncept, bilder, åsikter, utseende.. det är så uttjatande och himla synd - Att bloggarna är precis likadana. Man vet inte längre vem som härmar vem, för inläggen ser snart helt likadana ut. Om jag skulle ha en storblogg skulle inte jag vilja ta idéer ifrån andra. För då förtjänar man inte att vara en berömd blogg!

Som jag sa, bloggande är personligt. Allt handlar om att vara orginell, inte en copycat.
För om man bloggar ifrån hjärtat - då kommer man aldrig behöva ångra det man gjorde. Ångra att man tjänade pengar på någon annans idé. Jag tror inte någon vill vara den fejkade.

Jag kanske borde sluta läsa bloggar helt så jag inte kopierar någon.
Nej, det kommer jag aldrig, aldrig göra. Tack för mig.

Jag blir så himla trött... jag var precis och rensade nagellack, en del hade torkat igen efter några år. Men vissa nagellack, som Depend: De är 6 månader gamla och torkar igen! Så jag var tvungen att slänga ALLA mina Depend nagellack. Helt otroligt, i alla somriga färger också. Så det är bara att gå ut och köpa nya!

Men IsaDoras nagellack är sjukt bra. Har haft det i över ett år nu - och inte en endaste flaska har torkat igen!
Synd att Depends kvalitet var så dålig, minilacken var ju mina favoritlack... jag råder er: KÖP INTE DEPEND!

Ville bara vräka ur mig det, hatar när nagellack inte funkar som de ska!

Minilacken som får gå...

... Och de som får stanna!

"Samira visste alltid att det här skulle hända. Någonstans djupt inne visste hon att han skulle ta henne tillbaka. Hon var bara en försökskanin för honom egentligen. Lekte han bara med henne, precis som han ljonglerade en boll i luften? Det visste hon inte, menmen. Vad skulle hon hitta på för att slå tillbaka?

"Samira jag vill ha dig". Orden lät så efterlängtade, så länge hon hade längtat. Men det kom inte som en chock, konstigt nog. Men orden ekade i Samiras huvud. Vad skulle hon göra?
"Vet du vad? Markus, jag vill också ha dig", sa Samira och log sitt ljuvligaste leende.
Markus tittade in i henne. Han log mot henne, och lyfte upp henne. Kramade henne, och hon kände doften kring henne som slöts. Det kändes fantastiskt i säkert en minut, men sedan landade Samira igen. Nu visste Samira exakt vad hon skulle göra.
"Älskling, vi måste gå till Kalles 23-års fest ikväll", sade Samira nöjt.
"Ååååhnej. Inte bögen, han är ju kär i mig!", stönade Markus. Sedan Markus hade träffat Kalle, en av Samiras allra äldsta barndomskompisar, så hade han fobi för bögar i allmänhet. Kalle hade verkligen skrämt Markus med sina låååånga kramar.
"Men alla kommer ju att vara där, våra gamla vänner med. Du vet, Niklas och Maris, Moa och Fredrik, John och ..."
"Jag fattar, jag fattar! Okejdå, vi går. Bara för din skull..."
" Tack älskling." Samira gav honom en puss på kinden.

Det var fullt av folk i Kalles flotta etagevåning på Östermalm. Det var drinkar överallt, och Samira kunde konsten att se snygg ut med en drink i ena handen, och sin dyra LVbag i den andra handen. Samira stod och pratade minnen med ett par gamla vänninor, och såg åt Markus håll. Han satt ner med säkert 10 gamla gemensamma jobbarkompisar och skrålade. Markus verkade verkligen ha kul.
Samira såg Kalle stå och prata med varenda person. Det skulle dröja innan han kom till Samira, så Samira tog saken i egna händer. Hon tog tag i Kalle, och viskade: "Gör det nu. Perfekt läge."
Kalle tittade åt hållet hon pekade, och log brett. Sedan gick han med stora, bestämda kliv åt Markus.
"Hejsan, snygging", sade Kalle med femnin röst.
"Hej.. Hejsan!" Markus försökte låta ovesvärad, men hörde redan hur jobbarkompisarna började flina. "Grattis på 21-årsdagen, Kalle. Hur känns det?"
"Bra, för du är här." Kalle log ännu bredare och satte sig i Markus knä.
"Öh, varför sitter du på mig?"
"För att det är upptaget överallt."
Markus såg sig omkring. Jo, det stämde. Hela den gräddvita skinnsoffan var upptagna av folk som stirrade på dem. Just nu ville Markus sjunka genom jorden.
Plötsligt kände Markus hur Kalle tog tag i hans nacke, kollade honom djupt i ögonen och kysste honom djupt. Markus bara följde med, och det sista han hörde innan han föll in i Kalles djupa kyss var ett klingande skratt. Det måste varit en person. Samira.
När Kalle äntligen släppte taget om Markus var det helt tyst i den stora våningen. Alla gapade, pekade och stirrade på Markus och Kalle - Var Markus bög? Sedan såg Markus alla människor som tröstade Samira, och hörde på distans: "Jadu, otrogna pojkvänner för andra gången är aldrig kul.." Markus förstod långsamt vad som hände, och stirrade chockat tillbaka på alla människor.
Alla trodde att han hade blivit bög. Helt otroligt. Han fick en adrealinkick, hoppade ur Kalles grepp, sprang fram till Samira och stirrade på henne. Hon log sitt ljuvliga leende med en twist, hon log med skadeglädje.
"Markus, varför? Varför har du aldrig berättat?"
"Berättat VAD?!"
"Att du är böööög såklart." Nu skrattade alla.
Markus tittade bort aldrig känt sig så förödmjukad. Markus gick till korridoren och tog sin skinnrock. Sedan var han borta.

Samira förstod att Markus förstod. Samira hade planerat allt, och självklart gick Kalle med på noterna nu när hon tillät Kalle kyssa Markus. Alla trodde att Markus var bög, och alla tyckte synd om Samira. Precis som hon ville ha det.
Men Samira var inte dum. Samtidigt som Markus klev ut ur dörren, samtidigt var han borta ur hennes liv. Föralltid. Och hon ångrade ingenting, hon hade ju gett honom sin - revansch."

Nu var denna novell med fyra delar slut, men det kommer nya noveller!

Jag tycker det är så sorgligt med bloggare som börjat banta, visar sina metoder i bloggen och sin "nya" diet och livsstil.. jag tycker man ska tänka lite när man lägger upp sådant. För om man har många läsare som har en som förebild, kanske det inte är så smart? Det kan påverka andra tjejer därute mycket, mycket negativt.

Jag tror jag aldrig kommer börja banta, men man vet ju aldrig. Men en sak kan jag lova er: Jag kommer aldrig lägga upp det i bloggen och berätta hur jag gör, för jag vill inte att andra ska bli påevrkade av mig & det jag gör. Jag tycker det är tragiskt att läsa sådant!

Jag kom på en idé! Eftersom jag har gjort så många "Dressforsuccss favoriten", och ni har röstat, så tog jag de outfitsen som fick flest röster, och klippte ihop.

Så här, är fem gamla favoriter och mina avslutningskläder.
Vilken outfit vinner av era gamla favoriter? Rösta på din favorit =)

Vilken avslutning det blev! Både glädje, skratt och lite tårar i slutet även fast jag inte trodde att jag skulle gråta. Men det blev lite emotionellt... jag berättar lite längre ner varför.

Vi chillade mest som en klass i vårat klassrum, och kollade på lite bilder och videoklipp och sånt. Skitskönt, men jag kommer sakna så mycket folk! Alla åker ju bort i sommar, det är typ bara jag som kommer stanna i kalla Sverige. I varje fall, det kändes sjukt konstigt att inte få träffa alla vardagliga personer på två och en halv månad... men jag kommer sakna vissa mer. Jag tror ni vet vilka ni är.. =)

Sedan, på bussen påväg hem. Jag flyttar ju i sommar, och detta innebär: Ingen mer bussälsskap med Sandra. Jag fick en chock, en slängande tanke kom ikapp mig. Och jag fattade att det var SISTA gången jag åkte hem med buss 178 med Sandra, föralltid. Och det kändes sjukt sorgligt. För vi har satt oss på den bussen i två jäkla år nu, och bara snackat om dagarna.. och nu kommer det inte bli så! Så vi båda föll en liten tår. Kommer bli sjukt tomt på bussen framöver...

Alltid lika normala... Sandra och jag

I väntan på bussen

Girlsen från klassen

Sanna, Anna & Carina

Carina, jag & Martina

Ni är bäääscht!

GRABBARNA / Vet ej om ni vill vara med.. skitsamma

En av mina absoluta favoritbilder på oss. Älskar dig ♥

Jaha, nu var det här läsåret klart, äntligen. Nu är jag äntligen friii!

Är det bara jag som vill ha en äkta vän? Som inte lämnar mig för något, och inte sviker. Jag har alltid haft få, men nära vänner. Men nu känner jag faktiskt att kompisgarderoben måste uppdateras.

Jag vill ha en vän som kan ta emot mig, stötta mig såsom jag stöttar henne, har ett sinne för humor och står på min sida. För det känns bara som folk sviker en hela tiden. Jag vet inte vem jag ska lita på längre.. Men jag klarar mig alltid. Eller?

Visst kommer det bli fint? Man behöver inte ha en klänning för att vara uppklädd!
Blir en massa bilder imorgon, suktar efter SOMMARLOV!!!!!!

Sidenlinne med fjärilar på - M&Q
Shorts - Only
Skor - Sandras (H&M)

Jag trivs med folk som har riktigt, riktig humor. Det spelar ingen roll vilken sort, bara det vet hur manska skratta. Det är sjukt viktigt, att man har kul och uppskattar saker. Jag bryr mig inte om folk har sjuk humor, rå humor, konstig humor eller torr humor. Det viktigaste är att de är sig själva när de skrattar!

Har kollat två avsnitt på Paris Hiltons nya serie: My new BFF. Och programmet är skitlöjligt, men skitkul. Men ändå, hon beter sig som värsta kungliga sessan, och behandlar andra människor som de vore hennes slavar!

Hon är verkligen .. överdriven, och pinsam. Iallafall som hon framstås i serien, herregud. Ibland är det bara för mycket, men man skrattar ju?

Vad tycker ni om bästisserien?

En ny bikini! Eftersom min gamla börjar bli lite sliten, så köpte jag en ny ifrån Gina. De har alltid så sjukt fräscha bikinisar till sommaren
Men jag fick (som vanligt) beslutsångest. Jag kan aldrig bestämma mig! Funderade på en vit- och guldrandig med gulddetaljer, den var mer lyxig av sig. Så jag vet inte om jag ska behålla den min turkosa...

Min vårtermin gällande vänner, killar, och självförtroende har haft många svängar.
Här ska jag försöka beskriva det i ord och bilder.

JANUARI 09
Nytt år, nya önskningar och nya förhoppningar. Under Kina resans gång längtade jag hem pga en anedning: Att starta en ny blogg. Jag ville starta på direkten, och som tur kom jag på namnet ASIAT.
Mådde däremot sådär, jag var mycket lyckligare när jag befann mig i Kina. Är alltid lyckligast där, jag mår bra där. Det är definitivt mitt land!
Men vännerna kom tillbaka, och det började lite som en seg start i skolan. Snart rullade allt på..

Visade stolt upp min nya Baby Milo :)

FEBRUARI 09
... Men allt blev inte som jag hade tänkt mig. Bloggen spreds vidare mycket snabbt, och snart hörde jag om den överallt, vart jag än gick i skolan! Jag kanske tog det på fel sätt, borde vara stolt. Men jag tyckte bara det var obehagligt, och mådde sämre & sämre.. självförtroendet nådde sin botten. Bråkade även med Sandra, kändes kallt och tomt. Saknade skratten med henne. Däremot hade jag Carina som stöttade, tack för alla svåra tider.

Såhär vart min look i februari...

MARS 09
Mådde genast bättre, och allt började rulla på med hög fast igen. Blev säkrare & säkrare med bloggen, men tyvärr tog det för mycket tid. Fick lära mig att planera bättre. Kände mig tryggare som person och bråken hade lagts ner. Betygen sätts - och jag får mina stolta MVG:n. Känns för bra, självförtroendet får en kick!

Gladare, & med Carina!

APRIL 09
Här vart det en svacka. Jag trodde jag hade vissa vänner, men de svek. Självklart kände jag mig dissad & ledsen. Dessutom förlorade jag nästan en nära vän, helt otroligt. Något måste ju ha gått fel?
Den här månaden gick alldeles för fort, jag hann nästan inte med ...

MAJ 09
Saknar Kina något otroligt, jag hör hemma där - It's my people. Känner nästan att jag behöver en bloggpaus, mitt bloggande blir alldeles för enformigt, och jag framstår inte som den person jag vill vara. Men det blev ingen bloggpaus - Jag ville inte ge upp, och framför allt inte svika mina läsare!

Somriga bilder

JUNI 09
Det blir bättre och bättre för varje minut. Bloggen går uppåt - besöksrekord.
Sommaren är snart här, vännerna är tillbaka, man är singel...
Jag vet att en resa väntar snart, och jag vet att bättre dagar väntar. Ni kommer veta av mig väldigt mycket under sommaren, och jag ser fram emot resten av året. Mycket kommer hända!

Jag har haft mycket uppförs- och nerförsbackar.
När jag mådde som sämst fick jag bara inte ge upp!

Alright, jag tror ni fick det lite om bakfoten. Det är mitt fel, jag borde ha uttryckt mig bättre! Jag menade: Titta han där bak, det är synd om honom. Men när jag läser det, så låter det som om jag tycker handikappade är dåliga osv..

Förlåt, och hoppas ni förstår mig. Ska ändra det! I en av mina gamla skolor gick jag med cpstörda, så jag vill inget annat än att hjälpa dem.

En solig dag väntar! Nu ska jag duscha, fixa mig och sedan åka in till stan före att träffa min kära, gamla vän Alexandra. Vi kommer nog ta en fika på Bueno, Waynes eller Bellmans café (runt Drottninggatan/ Sergelgången) så hälsa om ni ser mig!

En typisk frukost á la asiat. Nej, nu måste jag hoppa in i duschen!
Puss

Det jag abslolut hatar, är rykten. Oftast är det oftast osanna, kanske pga uppmärksamhet? Jo, jag skulle tro det..

Ni vet "lebbrykterna" som spreds runt i min skola? Folk trodde på riktigt att jag var homosexuell. Och det var förstås inte sant, det var bara min kompis som missförstod det hela grovt, och vi löste det.

Men till er som trodde på ryktet: Varför gick ni inte fram till mig och frågade om ryktet var sant/ inte? Som tur var det en tjej som gjorde det, och fick veta sanningen, och hur det låg till.

Det är bättre att veta sanningen än tro att det är sanningen.

Alla har ju sina upp- och ned gångar. Vissa dagar känner jag mig galet ensam, det nästan ekar om ordet lonely. Man bara känner sig för att krypa in i ett hörn och kolla på gamla bilder då man var liten. Man vill bara gå ut och kyssa regnet, bara för att ha någon att kyssa. Ensamhet för mig - en riktigt läskig känsla. Ett sting av obehag.

Idag är en av de dagarna då jag känner mig ensam, lite ensam. Mina vänner valde att åka till Gröna Lund denna regniga dag, men jag valde inte att följa med. Istället valde jag att shoppa ensam, och det är faktiskt ganska tråkigt att shoppa utan smakråd - även fast jag anser att shopping är en singelsport.

Nu till min poäng. Idag kände jag mig ensam, trots att jag befann mig i centrala Stockholm. Jag måste ha gått förbi hur mycket folk som helst, jag måste ha åkt tåg med hur mycket folk som helst, jag måste ha varit i samma butik med hur mycket folk som helst. Men ändå känner jag mig ensam, hur mycket folk jag än har träffat idag. 

Därför har jag nu som mål att säga ett uppigande litet "Hej" till personer som ser / verkar trevliga ut på gatan. Jag tror alla behöver ett sådant uppigande ibland, alla har sina ensamma dagar. Jag hoppas att fler människor börjar heja på varann, istället bara för att titta kallt på varann. För om någon hade börjat prata med mig idag, ja vem vem. Jag kanske hade känt mig mindre ensam nu?

- En främlings röst kan vara en sorts tröst. Det räcker med ett 'hej', och ni kan vara soulmates..

... Att jag hade storlek L eller XL. Hallå, alla snygga reakläder är ju i de storlekarna!

... Att vinden slutar blåsa, då kommer allt mitt hår på mina läppar och sabbar läppglanset. Sjukt irriterande, trasslade med detta problem hela dagen.

... Att folk slutar trampa på mina vita converse, eller vita skor i allmänhet. Jag tror man valde de vita skorna för att de skulle förbli vita, inte svarta. Se er för!

... Att kassörskan inne på McDonalds skulle sluta flina elakt när jag inte fattade att man inte behövde ta brickan om man inte ville. Inte alla är stammiskunder där!

... Att indianerna slutar spela flöjt vid Åhléns city. Ingen köper era halabalola skivor för 100 spänn, sluta blås på indianflöjten nu...

Konstigt att jag känner mig trött, för jag har bara sprungit runt till 4 olika butiker!
Men jag har börjat lära mig vilka Gina Tricot som är bra. Den på Sergelgatan är en gammal favorit med fina reaplagg, och den i PK-huset har ett jättestort urval. Däremot skulle jag skippa Sveavägens Gina, var där idag och hittade absolut ingenting!

Fyndade 3 olika sorters klänningar idag: Strandklänning, sommarklänning och festklänning.
Hittade även en slimmad kjol, lite uppdatering i garderoben! HÄR SKA HANDLAS TILL SOMMAREN

Festklänningen - Gina. 99 kr

Sommarklänningen - Gina. 99 kr

Kjolen - Gina. 49 kr
.. Och sommarklänningen ifrån H&M får ni se sen, mitt kamerabatteri dog!

Hejsan sötnosar!..

Idag har jag paddlat, och gissa om det var lyckat... INTE! Jag och Daniella välte nästan båten, styrde åt fel och åkte in i vassen. Dessutom vart jag helt genomblöt, men efteråt firades det med en glass med Sandra!

Imorgon är jag ledig, gaaah så skönt! Tror jag ska shoppa lite på förmiddagen, och sedan så ska jag nog ha en riktig dag för mig själv. Det behövs ibland, jag måste gå igenom mina tankar, ordentligt. Vad vill jag egentligen?

Bild ifrån igår, visst ser jag GUL UT?! Nä juste, jag är ju en kines...

I'm going to explain. Anledningen till att jag inte har bloggat så mycket, är att jag tänker viktiga frågor kring bloggen.
Vem vill jag vara? Vad ska jag ha för image? Vad ska min blogg innehålla? Vad är mitt mål? Vem är asiaten egentligen?
Jo, det är mycket som surrar i mitt huvud just nu, men jag har inget svar. Ni får stå ut lite till.

Om det nu finns en såkallad "gud", varför händer det då så dåliga saker?
Läs bara tidningen, varje dag inträffar det en katastrof, någonstans på världen.
Om gud är tillför att tillbringa bra saker, varför händer det mycket dåligt då?

Är det naturligt att det händer katastrofer, finns diktaturer, rasister?
Eller är det människans fel? Eller guds fel?

Jag tror inte på gud, jag är inte kristen, och jag vet ingenting om guds ord eller bibeln. Men jag tror att allt händer av en mening, och vad är meningen bakom alla hemska saker?

Vad tror ni? Tror ni att det är "guds" fel? Ge mig era åsikter!